.. Det är nog jag, eller Linus egentligen.

Annars när dom ringer hem till oss brukar jag svara "Hallå" som jag annars alltid också gör.. Men när dom sen frågar efter mig så säger jag bara "Nej, tyvärr hon är inte hemma just nu" för jag kan annars inte säga nej.. Jag är nog helt enkelt för snäll för det.
Men idag hände något helt annat, Linus svarade och enbart för att irritera mig så hör jag han säga "Jadå, vänta en sekund" så där stod jag med telefonen och en telefonförsäljare i andra ändan.
Om inte detta var nog så står Linus på sidan om mig och visar röven, gör grimarser och andra tvivelaktiga saker.
Jag höll på att dö inombords av skam, men inte fan kunde jag låta bli att skratta för det.

Jag säger bara, förlåt kära telefonförsäljare!

Men jag sa nej i allafall tillsist, halleluhja för mig.