Det känns som att det förföljer en ända från Tyskland..

Men jag är inte så orolig, han sa ju till Viki att "i forget fast"
Man kan ju hoppas att det är så nu också angående vårt bråk.
Vi måste ju kunna ses åtminstone när vi ska åka ner, inte för att jag bryr mig för egen del är väl mer för Vikis skull.
Hon hamnade verkligen i kläm i lördags, hon som inte gjort något fick nästan ta all skit.

Synd bara att en sådan underbar semester ska sluta med sånt här..
Men som sagt, avskedet på tågstationen var i allafall något upplyftande.. men ändå inte helt bra.

Detta löser sig nog!

Men jag säger då bara det, Milano..
eller hur Viki?