Jag och Per har blivit ett sånt där par som folk säger så här om "men herregud, suck och blä"
Igår gick vi på bränna i exakt 10 minuter innan vi sa till Pers militärkompisar att "nej, nu ska vi hem och mysa och se någon bra film" de sa inte ens nånting, vi fick bara en blick som sa "blä"

Vi trivs bra tillsammans, så är det bara.

Nu ikväll har vi först varit hemma i heden och ätit middag med la familia.
Per spelade badminton och hjulade med Hilda, det var intressant att se eller kanske ännu bättre att höra.
Hilda är 6 år och Per stod och skrek "men kom igen då" fast okej, han var ju inte seriös då.
Sen hjulade dom så Pers byxor sprack, fast vi trodde att ljumsken for åt helvete.

Nu nyss har vi sett på en film, "A cup of love" och det var en otroligt intressant film på något sätt.
Den kändes äkta rakt igenom och den kröp under skinnet på en direkt, och så ska en riktig film göra.
Tycker inte ni det?

Nu ska vi fortsätta kolla lite film innan vi ska försöka sova..