Okej, jag vet att de flesta bara vill en väl, men ibland blir det bara för mycket.
Ena stunden så är de tjat om jobb och allt som har med det att göra.
Sen nästa så är det tjat om träning och exakt allt som har med det att göra också.
Sen är det småtjat om lite allt möjligt.
Jag känner att snart tar de stopp däruppe i hjärnkontoret!

Vi kan ta till exempel träning, det finns vissa som kan fråga om man tränar osv men nu är det faktiskt så här, träningen är en sån här sak som man gör för att må bra själv och för att man förhoppningsvis tycker det är roligt.
Om man gör det av någon annan anledning, visst, men jag känner väl att det kanske inte är helt normalt då men men.
Jag skulle då aldrig sätta mig och fråga "jaha och varför börjar inte du träna då?"
Men vissa har inte dom gränserna.
Nu har jag sån otrolig tur ändå så jag tar inte detta helt fel, men jag är heller inte vad som kan kallas tjock utan jag är rätt liten och tunn medfött. Men tänk om en sån här tanklös människa säger detta till en person som kanske redan börjat tänka sjuka tankar om träning och mat, vad händer då?
Nu är inte jag en av dom, men jag känner folk som är sånna och att få en sån fråga vore katastrofalt för dom.

Nä, jag blir bara irriterad faktiskt!
Jag anser att sånna här privata saker ska man få sköta om själv, för är man otränad, överviktig eller helt enkelt bara inte välmående så vet man tamefan om det själv och då behöver man ingen som kommer och påpekar det.
Samma sak gäller det när det handlar om jobb, det är ju inte så att jag inte vet om att jag är arbetslös, jag är faktiskt inte en fullständig idiot.

Varför ska man behöva och sitta och förklara öppet om sånna här saker?
Det är nog jobbigt att behöva ta hand om detta rent psykiskt, men har man aldrig varit med om det, nä då kanske man gör rätt i att bara hålla igen munnen.