.. Kanske inte alltid till det bättre tyvärr.
Det är hjärtskärande och höra hur saker förändrats till oigenkänlighet.
Jag kan knappt ta in det faktiskt, det går inte bara, man är så van att det är på ett visst sätt och man tror att det ska fortsätta vara så föralltid, man vill åtminstone.

Jag är nog minst lika ledsen som du är kissedurfiluren, eller nej, jag vet att du genomlever detta så nära, det gör inte jag och det är jag glad för.
Jag önskar att jag kunde ta dig därifrån också, även fast det inte skulle hjälpa alls, verkligheten är ändå densamma.

Men minnen dör aldrig, eller hur?
Det finns en hel del fina och kissedurfiluren, du vet att jag alltid finns här om du vill ha någon att dela dom med, för du vet att jag varit med och upplevt, jag vet vad du pratar om.
Det är de bästa jag kan göra, även fast jag skulle vilja göra helvetes mycket mer.

De flesta vet inte vad jag skriver om, en del kanske vet men kanske inte kan pussla ihop bitarna.
Men kan ni, ni som är nära.. var ett stöd som inte jag kan vara.