Idag kom äntligen Per hem, inte för att han varit borta särskilt länge men nu är det ju faktiskt sista gången han är hemma innan Afghanistan. Jag låg ute och solade när min stiliga militär kom och överraskade mig med en bamsekram. Det är alltid lika mysigt när han kommer hem!

Efter lite kramar och pussar så startade vi grillen och fixade god middag bestående av kyckling och potatis. Sen blev det bara en kort vilopaus i soffan innan vi drog på oss joggingkläderna och drog ut på en springtur. Det kändes dock som om jag skulle ramla ihop som en säck potatis efter cirka tio minuter. Jag förstår inte vad det var som hände men 25 minuter kändes som 75 minuter, men jag orkade i allafall vilket är huvudsaken. Men jag misstänker att min plötsliga trötthet beror på att jag och Amal sprang en riktig mördarrunda igår. Så nu tror jag inte de blir någon jogging förrän på lördag, imorgon blir det istället promenad.

Äsch, nu ska vi mysa ner oss i soffan och kolla criminal minds.
Ha en finfin kväll!

  

Visst är mustaschen gräslig? Men hans nya ökenuniform är åtminstone lite snyggare än den gamla tråkiga gröna.