Just nu så är panik en återkommande känsla hos mig.
Jag kan inte egentligen sätta fingret på varför, fast jag misstänker att jag vet orsaken, dock borde de inte ge mig panik.
Men ibland så reagerar mitt huvud inte alls som jag vill och då resulterar de i som nu panik.

Men jag tror att allt kommer bli mycket bättre på torsdagkväll.
Då är Per hemma igen och ansökningen är ivägskickad och då är det upp till ödet.
Tills dess är det bara att härda ut, imorgon ska jag träna och förhoppningsvis kommer det ge mig lite ny positiv energi.
Sen måste jag fixa en massa saker till ansökningen så den blir komplett, men de blir nog fixat snabbt, hoppas jag åtminstone.

Nu ska jag fortsätta kolla på spårlöst och vänta på att min älskling ska ringa, vill inget hellre än att höra hans röst just nu, han har en förmåga att lugna ner mig hur jäkla uppjagad jag än är, så, kom igen mobilfan ring!