Idag kommer min älskling hem ifrån kriget i Afghanistan. De ska bli helt fantastiskt att få krama och pussa på honom igen. Men precis som förra gången så kommer jag nog inte förstå de förrän jag verkligen ser honom på flygplatsen, eller tills han slänger sina armar runt om mig, då kommer jag tro att de är sant. Fast just nu känns de som att de är en evighet kvar tills hans plan landar, vilket inte alls stämmer men de är väl så, ju närmare man kommer desto segare går de.

13.25, då kommer jag återigen vara världens lyckligaste.. ♥