Visste ni det? Amal känns då åtminstone som de emellanåt. Ikväll så ringde hon och frågade om hon skulle komma förbi med lite middag och sitta och prata ett tag. De tackar man ju givetvis inte nej till! Så hon kom förbi med min favoriträtt lamajin, det är nog de godaste jag vet! Jag vet inte hur många gånger hon har kommit hit med de nu, men de är några gånger och de är lika uppskattat varje gång. Jag brukar bara slänga i mig maten direkt när hon har gett mig de, och hon brukar alltid skratta lika mycket åt mig. Men vadå, det är ju gott!

Amal, min lilla älskling! De känns otroligt värmande att man har en sådan snäll människa som bryr sig så otroligt mycket om en. Det är guld värt!