Nu känner jag att jag måste iväg och försöka skingra tankarna ett tag. Jag har suttit och stirrat på telefonen oavbrutet i två timmar känns de som och har nu insett att telepati inte är min grej. Men jag hoppas i allafall att han ringer innan jag börjar jobba annars kommer de inte bli något samtal idag heller.

Jag ska då möta upp Amal uppe på stan om ett tag, vi hade tänkt ta en fika och kolla i lite affärer. Men eftersom att jag är i praktiskt taget pank så ska jag nog inte köpa något. Jaa, men om de dyker upp något super billigt som jag verkligen behöver, jamen då måste jag väl ändå få köpa? Hoppas inte Per har bestämt sig för att börja läsa bloggen helt plötsligt, för då kan de bli problem. Men hey, då kommer han ju åtminstone att ringa. Ha, och de finns dom som säger att jag inte tänker positivt.

När jag uppdaterar nästa gång hoppas jag att jag är lite gladare och inte så fruktansvärt mycket fattigare.

Sen måste jag klämma in ett tack till er gulliga tjejer som också har era killar på någon mission ute i världen. De känns härligt att man inte är ensam och att man kan stötta varandra!



Buskise.