Tack och lov att jag äntligen har "kommit" ut på bloggen. Jag måste få gnälla av mig lite känner jag om mina små krämpor. Ibland känns det som att bebisen har simmat ner till mina äggstockar eller nånting och bestämt sig för att spela harpa, och sen för att göra det extra spännande så spelar h♥n rugby med min livmoder. Jag kan ju säga så här, det är inte alls bekvämt, speciellt inte eftersom att för varje gång som de kommer så sveper ett riktigt olidligt illamående över min stackars kropp.

Fast det är ju klart att man blir lycklig också, då vet man ju att busen därinne mår bra. Det är de man får tänka på när man ligger i soffan och kvider för att magen känns som ett slagfält.

Nu ska jag trycka i mig några chokladbollat medan jag kollar på desperate.