Graviditetsvecka 15.

Datum:2009-10-30 / Tid:09:13:32
Godmorgon!

Idag går jag och lilla bebis in i vecka 15. Det känns helt ärligt som att tiden fullkomligt springer iväg från mig. De känns som att de va häromveckan som jag var i vecka 9 och längtade tills magen skulle växa till sig. Nu går de ju knappt att dölja magen, och vill heller inte göra de egentligen så kör istället på rätt tighta kläder som visar lite. Dock kan jag ju inte ha för tight för då är de som att hela magen börjar protestera genom att trycka och slita åt alla håll och kanter, då brukar jag börja tro att bebisen ska simma upp till revbenen och bosätta sig där istället.

Bebis: Fostret kan nu ha utvecklat en vana att suga på tummen. Huden är väldigt tunn och man kan med enkelhet se blodet forsa under skinnet. Barnet väger ungefär 50 gram och har fördubblat sin vikt på en vecka. Längden är ca 10 cm och fostret är nu ungefär lika stort som ett äpple.
Håret har eventuellt börjat växa. Fostret kan rynka pannan. Ögonen är slutna och kommer inte öppnas förrän i sjunde månaden. Både huvudhår och ögonbryn blir allt grövre hos barnet. Om barnet har anlag för mörkt hår börjar redan pigmentcellerna i hårsäckarna att producera svart pigment. Könsorganen är nu också helt färdigutvecklade och man kan se om det är en tjej eller kille.

Mamman: Några kvinnor kan känna av ligamentsmärtor: stickande, dragande smärtor från ena eller i bland båda sidorna om livmodern. Men denna typ av smärtor kan du känna av redan i graviditetsvecka 7-8! Smärtorna kommer oftast när du ändrar kroppsställning - när du vänder dig i sängen eller reser dig upp från sittande ställning. Smärtorna beror på att det stramar i upphängningsapparaten till livmodern, i ligamenten. Det är inte farligt för graviditeten och brukar oftast försvinna senast kring graviditetsvecka 20.

Egna anteckningar: Ja, som ni vet så sliter de en hel del i min livmoder och det kan ju vara lite obehagligt men de känns ändå bättre att de känns lite än inget alls. I övrigt mår jag hur bra som helst och illamåendet har helt försvunnit vilket känns helt underbart! Magen växer då så de knakar och jag blir lika förvånad varje gång jag kollar mig i spegeln.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback