Jag ser att ni ändå är flitiga på att besöka bloggen trots de magra uppdateringarna. Men jag tänkte eventuellt börja lite smått med att skriva, så får vi se hur de blir. De blir nog inte lika mycket och kanske fullt så intressant som de varit, men de kommer nog igång såsmåningom. Situationen hos mig är ju oförändrad så det är fortfarande mycket och allt är upp och ner, men efter lite välbehövd sömn inatt så mår jag åtminstone lite bättre.

Per ska ju komma hem också, och mest troligt landar han i Luleå på torsdag. De känns ju givetvis helt fantastiskt! Han behövs verkligen på hemmaplan och då är de inte mer än rätt att han kommer. Dock kommer han ju bara vara hemma som på en vanlig leaveresa, men de duger gott och väl för mig. De enda som jag vill ha just nu är en stor kram av honom, sen kan jag slappna av lite. Mina nerver är ständigt på helspänn så skulle behöva lite avlösning av honom.

Nu ska jag fortsätta lösa lite korsord och prata med mami. Det är mitt enda nöje här på sjukhuset, förutom att oroa mig då, men de förstod ni säkert.

Ha det bra hörni!