Åh, kan man vara så här glad och lycklig trots att man knappt sover på nätterna och måste mata en liten kis trots såriga bröst? Tydligen! Det känns som att solen ständigt lyser ovanför våra huvuden, och man kan inte sluta titta på Jeff och känna "har inte du alltid funnits här?". Det här är verkligen sann lycka!

Sen börjar jag faktiskt må mycket bättre nu och idag när vi var på vårdcentralen för att kolla mitt blodtryck så hade det sjunkit ännu mer sen sist, så de går åt rätt håll. Nu ska jag bara försöka få igång min kondis igen efter att ha varit sängliggande i nästan två månader, och det är fasiken inte de lättaste. Idag var vi på stan och efter bara en kort stund ville jag hem för mina ben var alldeles skakiga och trötta, det är lite ovant faktiskt. Men jag har då fullkomligt rasat i vikt sen förlossningen, gick ju upp sammanlagt 11 kg och jag är redan av med 7 kg. Men de hjälper ju att jag nu ammar, äter nyttigt och har absolut inget sug efter socker.

Jag ville bara skryta lite, hoppas ni står ut med mig tihi!