När man har lite tråkigt så här på kvällskvisten då brukar jag kolla på lite gamla bilder. Jag hamnade till sist bland alla bilder från när Jeff var nyfödd, och vi låg på bb. Hur glad och varm jag än blir i hjärtat av att se bilderna på en alldeles nykläckt liten J, så kan jag inte komma ifrån hur jäkla dåligt jag mådde då. Det finns verkligen inte nog många ord eller förklaringar för att ens komma i närheten av hur jag kände mig. Det var som att konstant vara förkyld, magsjuk, bakfull och trött. Ingen höjdare med andra ord!

Här ska ni få se en bild från tiden på BB. Det här var nog en av de första gångerna som jag vågade hålla i honom, och då satt jag ändå i sängen. De tog ännu längre innan jag kunde stå upp och hålla i honom, och ännu längre innan jag kunde göra det utan att Per gick två steg bakom och vaktade oss.



Men vet ni? Jag är inte det minsta ledsen eller något för att jag fick havandeskapsförgiftning. Jag kanske inte hann fixa särskilt mycket här hemma, eller laga massa mat och frysa in eller bara pyssla inför hans nedkomst. Men det gick himla bra ändå! Jag tycker fler (även ni utan hvf) ska ta till er detta, och inte stressa överhuvudtaget. Det finns inga måsten innan bebisen kommer till er, även om det självklart är mysigt att fixa vagn och sånna grejer. Men det ska aldrig bli att man har en ryggsäck med måsten för då blir det inte kul, och speciellt inte om man inte råkar hinna med alltihop. Det är så mycket viktigare att ha hälsan och huvudet med sig än kakor och lasagne i frysen! Även om vissa vill tuta i er tvärtom.