Mitt huvud blir alltid lite överfyllt så här på kvällskvisten. Det har bara blivit värre sen lilla Jeff kom in i mitt liv, men det är nog naturligt. I början fick jag inget riktigt sånt "baby blues" utan bara en dag av det vilket räckte gott och väl. Men jag börjar känna att de kanske kan komma nu så här i efterhand istället, men de beror nog på att de i höst kommer hända en del saker som jag verkligen inte ser fram emot. När jag tänker på det så får jag tillbaka en stor klump i min mage som jag trodde att jag hade blivit av med, men nu är den tillbaka och jag kommer väl förmodligen inte bli av med den förrän i maj nästa år.

Det finns säkert de som nu undrar vad tusan jag pratar om, men jag kan inte skriva ut det eftersom att alla som ska veta om detta inte vet något ännu. Men förmodligen kommer jag kunna börja skriva öppet om de efter helgen, och då kommer de flesta att förstå min oro och mina ständiga funderingar.

Jag är så rädd om min lilla familj och skulle något hända mina pojkar vet jag inte vad jag skulle ta mig till..! De är mina allt, mina perfekta små pusselbitar i mitt liv.