Jag måste nog vara en av de mest svartsjuka människorna på den här jorden. Det är sjukligt ibland faktiskt så galet svartsjuk jag kan bli, och oftast helt utan anledning. Det är tur att Per tycker att det här är en utav mina roligaste egenheter, annars vet jag inte hur de skulle gå.

Jag behöver inte gå på vad som gjorde mig så svartsjuk den här gången, men jag gick då igång som en hyena direkt vilket min älskling förstod att jag skulle göra. Han bara skrattade, och skrattade.. och skrattade åt mig! Ännu roligare tyckte han att det var hur jag lyckades vända på allting, t.ex när han sa att han hade berättat för killarna i sin nya grupp hur snygg hans flickvän är, då sa jag "jaa, de tänkte väl hur jäkla snygg kan hon vara som nyss fött barn och bara går och dräller där hemma med en unge". Sådär höll vi på ett bra tag, mest på skämt givetvis.

En vacker dag ska jag försöka bättra mig men den vackra dagen lär nog inte komma inom den närmsta tiden. Det här tillhör nog min personlighet helt enkelt, så är det bara. Men så länge jag håller det på en rolig nivå tror jag nog inte att Per kommer bli så less på mig..!