Mammas dag!

Datum:2010-05-30 / Tid:12:08:21
Grattis alla mammor, speciellt min egen mamma! Det här året är ju morsdag lite speciellt eftersom att det är första gången som jag själv får mig ett grattis, och sen för att jag nu verkligen förstår vad min egen mamma (och pappa) fått gå igenom alla dessa år med oss barn. Förstå mig rätt nu, förut så kunde jag inte förstå varför de oroade sig så mycket för oss och varför de tjatade så mycket på mig om farliga och opassande saker när jag var yngre. Men nu är det som om poletten äntligen har trillat ner! Jag förstår verkligen varför mamma försökte övertala mig att dumpa en viss person när jag var 15 år, eller att hon ogillade när jag skulle pierca/tatuera mig. Det är så tydligt nu, men jag var nog tvungen att själv få en helt perfekt liten unge innan jag kunde ta till mig de här.

När jag tittar på Jeff och hans perfekta lilla ansikte, hans tio små tår och fingrar och hans oskyldiga stora ögon som tittar tillbaka på mig så förstår jag varför mina föräldrar hela tiden har försökt få mig att göra bra och genomtänkta val. Jag kan för mitt liv inte se att Jeff någonsin skulle tatuera eller pierca sig, hans lilla kropp som jag burit på och sen fött ut i världen. Eller att han skulle skaffa sig en "olämplig" flickvän eller göra något dumt som han sen kommer få ångra, han är ju min lilla lilla älskling och de kommer han nog alltid förbli även när han är 27 eller 34 år. Nu vet jag ju att han ska få göra sina egna val, och lära sig av sina misstag för det är så han kommer lära sig att göra ett bättre och smartare val nästa gång. Det är exakt så jag har fått lära mig genom mina underbara föräldrar, det har låtit mig vara mig och inte försökt göra mig till någon annan genom att tvinga mig till att göra som de vill hela tiden. Men då har jag heller inte rökt (provat, visst) druckit alkohol (när jag var yngre dvs) eller rymt hemifrån, så man kan ju säga att de lyckades uppfostra mig på ett bra sätt.

Kärleken till sina barn är större än allt annat, tänk på de när era föräldrar frågar en extra gång "men är du verkligen säker" de vill bara ens bästa och helt ärligt, när har ens föräldrar fel egentligen? De har varit med i matchen rätt länge och åtminstone mina föräldrar vet de mesta känns de som. Idag kan jag uppskatta alla de gånger de sagt nej eller när de försökt resonera med mig och jag fullkomligt slog bakut.


Mamma och pappa, ni är bäst!



Jag längtar INTE tills den här lilla surisen står framför mig och säger att han ska gå på fest, eller när han drar hem en flickvän som inte håller mitt mått eller när han ber mig hålla käften för att jag sagt åt honom att han ska minsann inte gå nånstans ikväll...!



Kommentarer
Annchan

Jag håller helt med, det är först nu man inser hur mkt ens föräldrar har älskar en, vakat över en och oroat sig för en. Man är imponerad över att ens föräldrar lyckats och vilket jobb det har gjort! Jag känner som dig, nu förstår man!! Skrev precis så i min blogg hihih



Håller med om att jag inte ser fram emot att Franks ska tycka jag är en pinsam morsa och inte vilja kramas utan be mig dra åt helvet typ... kan inte tänka mig att han kommer bli så stor hihiih

2010-05-30 / 19:42:25
http://lillafoten.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback