Funderingar.
Jag såg nyss på aftonbladet att soldaten som stupade i Afghanistan i helgen nu är på svensk mark. Jag får sådana kalla rysningar i hela kroppen när jag läser det. Jag sörjer innerligt med de anhöriga, hans kamrater och för honom själv. Tänk, för bara en vecka sedan satt han säkerligen därnere och kanske så smått börjat tänka på att han snart skulle åka hem igen till Sverige för att återgå till en normal vardag, träffa sina närmsta. Det blev inte riktigt så..
Jag kan inte låta bli att tänka på Per, givetvis, att han snart ska åka igen. Det har hänt så mycket sen han var därnere sist. Det börjar kännas som att de svenska soldaterna inte längre kan kallas för "the lucky swedes" och det skrämmer mig. Förra gången var jag rätt lugn när han var iväg, tills det då började hetta till och flera av hans kamrater blev allvarligt skadade. Men då fanns det aldrig i min värld att någon skulle dö, även fast man visste om att risken fanns. Tänk, de två soldaterna som stupade i vintras, de tog över Pers grupps uppgifter därnere, Per träffade dom. Sen drygt två månader efter det åkte dom ut på patrull och blev skjutna, dödade. Då kunde jag inte låta bli att tänka "de där hade lika gärna kunnat hända ett par månader tidigare". Per brukar då säga "det ska aldrig hända, varken nu eller då" om han ens säger nånting. Vi pratar inte alltför ofta om Afghanistan och vad som hänt därnere, det behövs inte längre.
Jag hoppas att det här är sista gången, någonsin eller på väldigt länge, vi får se en kista rullas ut ur ett herculesplan.
Jag vill dock tydliggöra en sak, hur orolig jag än är över Per så vill jag under inga omständigheter att Sverige ska dra tillbaka trupperna! De ska vara i Afghanistan!
Vad tycker ni? Ska vi ta hem trupperna eller ska de stanna?
Fint inlägg, jag håller med dig om din fråga. Jag tycker inte heller att dom ska dra tillbaka.. Dom ska stanna kvar där jag tycker att dom gör ett jätte bra jobb där..
Kramar
Varför åker din karl iväg? Ni har en liten pojke tillsammans och han väljer att åka och utsätta sitt liv i fara och lämna dig ensam med er pojk. Han har redan gjort det en gång då du var på smällen räcker inte det?
Jag tycker precis som du. Men samtidigt kan jag förstå varför personer som står på utsidan inte förstår varför folk åker ned. Men sverige är med i EU, FN och medverkar i nästan allt som har med NATO att göra så att inte åka ned och inte medverka i att göra landet till en bättre plats vore att äta kakan och samtidigt ha den kvar.
Jag har ingen så nära som du som åker ned, men har en del vänner som är och kommer åka ned. Faktiskt så har jag och pojkvännen en killkompis som åker ned i December så han och Per åker förmodligen ned tillsammans.
Ta hand om dig och sötnosen din! Kram
Maria: Jag kan bara instämma! Det jag däremot inte kan förstå är hur okunniga kan sitta och diskutera och tycka så mycket om Afghanistan och om svenskarnas närvaro där. Det är obegripligt! Inte sitter jag och babblar på om kärnkraft när jag inte kan ett skit om det. Vad roligt att de åker tillsammans, då kan vi uppdatera varandra lite! Vet du om han ska vara på stora campen camp northern lights eller någon annanstans? Jag kan förresten inte kommentera i din blogg, vet inte om det är något fel..?
Anon: Egentligen vill jag inte diskutera VÅRAT val, men det jag kan säga är att han åker iväg för det är hans jobb och jag uppmuntrar och stöttar honom till 110%. Om jag hade fått frågan hade jag aldrig tvekat! Om man får chansen att kunna göra skillnad, då SKA man ta den chansen anser jag.
Absolut, visst är det så att det är helt fel att man ska sitta och diskutera om en sak som man inte kan ett dyft om!
Jag vette tusan vart han ska men det ska jag ta reda på! :) Nu ska kommentar funktionen vara i gång igen! :)
Är helt oförstående varför någon ska ifrågesätta erat val och något som faktiskt är Pers yrke. Han är både utbildad och tränad för det han ska göra.
Du kommer klara de galant hemma Maria, du har ju oss vänner och familj som kan hjälpa dig när de blir tungt =)
Jag håller med dig Maria! Svenskarna ska vara där nere! De gör ändå skillnad! Jag vet oxå vad du går igenom och jag kan bara säga att jag finns här om du behöver prata nån gång. På ngt sätt blir det tuffare med barn då fler tankar susar fram om det skulle hända ngt=( Jag är glad att min man har varit en av dom som stöttat där nere i omgångar och vill inte ha det ogjort trots alla påfrestningarna. Du klarar detta här hemma Maria, och Per klarar det där nere! Många starka kramar till dig min vän.
En vän till mig som precis flyttat till stan, hennes kille utbildar sig till officer och SKA ju göra utlandstjänst någon gång. Dock inte förrän deras barn är 4 år eller nåt sånt så det är ju ett tag kvar. Är inte avundsjuk på er, jag skulle oroa ihjäl mig!!
Ert val är just ert val och det har ingen annan rätt att lägga sig i!
Kramar
Oh vad skönt att läsa om dina tankar och funderingar om detta för jag har verkligen tänkt på er när jag läst tidningarna. Det måste vara så tufft att vänta hemma och för att inte säga för Per. Att han orkar se allt det där, det är liksom mitt i kriget. Jag har inte heller ens haft en tanke på att ifrågasätta er fsat jags själv skulle var alivrädd men det är för att jag inte vet någonting om detta och du har låtit så stolt och stöttat Per i detta så det kändes självklart på nåt sätt. Kram
Håller mig dig till 100% i den här frågan jag blir skogstokig när jag läser vad okunniga eller trångsynta människor skriver om Afghanistan... är du inte insatt - snacka inte blaj! Sen har jag ju själv gjort utlandstjänst och jag vet varför Per åker... jag känner dig och jag förstår att ni diskuterat igenom deltagandet i denna mission grundligt - och du är ju vass - skulle aldrig komma på idén att ifrågasätta erat gemensamma beslut. DÄREMOT är det jobbigARE att åka ner när hitbilden trappas upp och det känns som att riskerna ökar, lika jobbigt är det att vara tjejan där hemma. Jag hyser störta förstroendet för soldaterna och off i Afghanistan - som ovan nämnt så är dom utbildade för att göra just detta och det är SYNNERLIGEN KOMPETENT PERSONAL SOM VET VAD DOM GÖR... däremot kan man diskutera innehållet i missionutbildning, antalet i styrkan, fler helikoptrar i evighet så jag ska inte göra det nu... Usch vad jag reagerar nu - nästan "nu blir det en tok-arg insändare i tidningen" arg. Ni gör helt rätt och det vet man! Till er som kanske inte håller med - hjälp till osh stötta våra soldater i deras val och arbete istället och visa empati och förståelse med den situationen som nära, kära och anhöriga befinner sig i som är ett eget val - Lite skillnad till det bättre är skillnad i vilket land man än jobbar i.
Ursäkta stavfelen HEJ DÅ
