Nu kryper vi till sängs! Sista natten med Per på två jäkla veckor, och det känns allt annat än roligt. Jag avskyr verkligen när han måste åka iväg. Helst av allt skulle jag vilja ha honom hemma hela tiden, men kan nöja mig med att åtminstone få krypa ner bredvid honom i sängen varje kväll. Efter Afghanistan ska han då minsann aldrig få åka iväg igen, även fast han tycks inbilla sig något annat.

Godnatt gott folk!