Vi har en sån här hemma, men bara ibland, när han själv känner att "nu är det dags att få lite uppmärksamhet". Men vi har kommit på det bästa knepet och det är att ställa honom i soffan mot kanten och låta honom stå och svaja ett tag, då brukar den sura minen försvinna och ersättas av ett gurglande skratt. Tänk vad enkelt att få honom glad, om några år kommer jag tänka "det var tider de".

Men vi vet ju varför han gnäller och har sig, de beror på att tand nummer två nu gjort sig synlig. Den verkar han ha större problem med än ettan. Vi har ju förresten börjat borsta de små bissingarna, fick en mini-tandborste när vi var på BVC. Men de där med tandborstning är väl inte sådär jätte uppskattat, nu senast så blev han jätte ivrig först när den kom emot honom (troligtvis såg han en sked framför sig, inte en hårig pinne som skulle kittla han i munnen) för att sen brista ut i ett panikartat skrik.

Imorgon kommer då lilleplutt att få något mer att gnälla över, för imorgon är det dags för babysim igen! Sist gick de ju sådär, minst sagt. Men vi är hoppfulla inför imorgon.

Nu ska jag krypa ner brevid min andra gnällspik. Ja, jag är omgiven av gnällspikar.. Tur för dom är att de är nog söta för att jag ska ha överseende med deras eviga gnällande. Hihi!

Imorgon ska jag berätta för er om mitt nya nyttiga liv, där jag förhoppningsvis inom kort ser ut som förr.. eller till och med bättre. De ni! De får ni ju inte missa.

GODNATT!