Jisses! Det är lite mer jobb än man kan tro när man ska fixa lite inför ett barnkalas. Per fick den gedigna uppgiften att blåsa upp sjuttontusen ballonger, och jag fick knyta och knåpa. Där ett tag blev det lite svettigt när vi hade ballonger vid fötterna, knäna, magen, ryggen, huvudet, ja i stort sett överallt och en hysterisk (rädd) katt mitt i smeten. Men än så länge har katten bara lyckats få fatt i en, men hon lär väl ha ett eget litet kalas inatt.

Men nu är vi i allafall äntligen hyffsat klara, resten ska vi nog kunna hinna med imorgon innan alla små huliganer intar lägenheten. Roligt ska det då bli, och intressant!

Vi ska nog ta och krypa ner i sängen nu så man är pigg och glad när våran 1 åring slår upp sina blå.


För ett år sen låg jag nu inne på förlossningssalen och väntade lugnt på mina epidural.. helt ovetande om att tre timmar senare skulle mitt liv till att förändras, föralltid. Vi får väl se om Jeff väljer att vakna inatt vid halv 3, som han nästan gör varje natt.