Dom flesta vet (hoppas jag) vid det här laget vad som har hänt i Norge, och det är knappt så åtminstone jag kan förstå att det är sant! Det är fruktansvärt, så fruktansvärt att det inte finns några ord att beskriva det med. Speciellt då syftar jag på massakern av över 80 ungdomar, barn! Det känns så ofattbart, och ogreppbart, att en människa kan göra en sån sak.

Lilla Norge, vårat kära, nära grannland..

Lite extra känns det i hjärtat när jag och mamma igår ett par timmar innan det här hände satt och pratade om att vi eventuellt ska åka till Norge i sommar för att hälsa på släktingar. Jag har väl aldrig känt mig särskilt norsk, tills igår..!

Skänk en tanke till norrmännen!