Jag måste slå ett slag för denna fantastiska bok skriven av Johanne Hildebrandt. Den är så ruggigt bra, men samtidigt obehaglig när man stannar upp och tänker efter, för mitt i allt det hemska som hon skriver om, där har Per befunnit sig. P och hans pluton nämns flera gånger och strider de varit i, de gör att rysningarna kommer krypande längst ryggraden.

Men man får också en enorm förståelse och inblick i deras vardag därnere, man får ett lite "AHA" medan man läser.

Min starka tro och övertygelse om att de svenska, och utlänska, soldater behövs därnere, är oförändrad! De ska vara kvar, de behövs, de måste vara där.

Läs boken, då kommer ni tycka samma sak!