Älskade älskade barn! Tänk att när du låg i min mage funderade mycket över hur jag skulle kunna älska ett till barn lika högt som jag älskar Jeff. Jag tänkte många gånger att det var omöjligt. Sen föddes du, med handen utsträckt som Stålmannen, med ett rejält skrik. Du vände upp och ner på allt, med ditt mörka hår, stora mörka ögon och humör lika hett som solen i juli. Vi älskade dig högt och oändligt från första stund, du var så självklar och med ens kändes det som om du alltid funnits.