Nya pjux.
Grrrr! Jag har trånat efter de här skorna i ett par veckor nu, men de är inte förrän idag som jag äntligen slog till. De är så himla snygga! Sen är de bekväma och passar i princip till allt, och de är precis min cup of tee. Eller vad säger ni? Imorgon ska de invigas, givetvis, och ni ska få se en bättre bild då.
Jag har som sagt då varit i Luleå nu i eftermiddag/kväll med mami, och de blev även att köpa ett par leggings, en t-shirt och så sist men inte minst en bh. Sen avslutade vi våran lilla tripp med att äta middag på donken, och de var hur jäkla gott som helst! När jag bodde i Ängelholm så föråt jag mig faktiskt på donken men nu har suget kommit tillbaka.
Nu ska jag lägga mig i soffan och bara slappna av, känner att min rygg och kropp kan behöva lite vila. Sen dras jag ju med en jädrans ihärdig huvudvärk också, och det är inte särskilt behagligt. Fast nog fasen är jag en lycklig prick för de..!
Gräv ner stridsyxan.
Jag har nog kommit in i en helt ny (och underbar) fas i mitt liv, och där finns de inte plats för intriger och meningslösa bråk. De känns skönt att man kan gräva ner stridsyxan, och inte känna att man fortfarande har agg. De krävs ju inte alltför mycket faktiskt för att vara trevlig, och faktiskt inse att man kanske hade fel förut. Fast detta gäller inte alla, men jag tror att personen som jag syftar på känner sig träffad.
Jag ska sluta lägga ner min energi på människor som inte ger mig nånting, då kommer jag nog fortsätta må så bra som jag gör idag.
Jag tycker att du ska göra likadant!
Jag behöver min skönhetssömn.
Jag ska då låta kroppen vila så fort mitt tvprogram är slut, då ska jag bokstavligt talat stupa i säng. Imorgon har jag ganska fullt upp, först ska Mikkis komma hit och baka bullar med mig, sen på eftermiddagen så ska jag följa med mami till Luleå.
En annan kul sak, tidigare ikväll ringde en av Pers storasystrar, hon är en sån gullig människa. Vi pratade hur länge som helst, och när vi lagt på kände jag för första gången att "varför bor inte hon häruppe" men jag ska försöka att övertala henne att lämna skåne och packa väskorna norrut. Vi får väl se om jag lyckas.
Nä, nu ska jag sova, äntligen! Natti.
Dear mr president.
Poff.
.. Så lät det efter att jag betalat alla räkningar, poff så var alla pengarna borta. Okej, så allvarligt är de inte på långa vägar men jag känner mig fattig som en liten kyrkråtta. Men men, nu är de ju gjort åtminstone och det är en hel månad kvar tills nästa gång.
Efter att jag fixat räkningarna så firade jag de med att beställa lite kläder faktiskt tihi. Men enbart nödvändigheter givetvis, och den här gången menar jag faktiskt det. Ni kommer få se tids nog och då kommer ni också förstå vad jag menar.
Jag ska ta och göra mig iordning nu, snart får jag hämtning och då ska vi på möte med prästen inför fredag. De känns lika overkligt som för ett par veckor sen och jag kan fortfarande bli förvirrad när jag tänker på de. Egentligen vill jag slippa fredag, bara låta dagarna gå och så hoppa över en dag. Men jag tror ingenting skulle bli bättre av det, snarare tvärtom.
När det känns som att marken ryckts bort och du faller ner i tomma intet, det är då en hand sträcks ut och du vet att de fortfarande finns hopp och ett ljus nånstans i slutet av tunneln.
Jag vill inte vara ensam!
Åh, han åker ikväll och de känns inte alls roligt, även fast att jag vet att han måste åka för att komma tillbaka. De är skönt att mitt logiska tänkande fortfarande finns där nånstans, och faktiskt får kika fram då och då. Men inte fan är de roligare för de att ligga ensam i soffan på kvällarna, eller att gå och lägga sig i en tom kall säng. Men jag är ju faktiskt inte helt ensam, och de är ju tur.
Nu ska jag gå och pussa lite extra på min älskade, gör det ni också.
Ha en fin dag så hörs vi antingen ikväll eller imorgon.
Jag vill inte få the pigflu.
Uhh, de senaste dagarna(läs:veckorna) har jag blivit livrädd för att få den där jäklarns svininfluensan. Men jag har dock klarat mig undan, kanske för att jag har badat i handsprit dagligen? Men nu är de ju så att fler och fler som jag känner har blivit eller har varit sjuka, och de gör ju givetvis att jag blir mer och mer rädd. Fast man blir ju också mer försiktig.
Till saken, igår vaknade jag upp med ganska täppt näsa men de släppte rätt snabbt, fast rädd blev jag ju ändå. Nu imorse så vaknade jag upp med ännu mer täppt näsa och även lite svidigt(svinigt..?) i halsen, så nu är jag givetvis paralyserad av skräck. Är det min tur nu? Jag vill verkligen verkligen inte bli sjuk!
Så nu ska jag återigen bada i handsprit och sen ska jag trycka i mig alla vitaminer som jag kan hitta här hemma, och fungerar inte det så får jag väl ta och be karln däruppe om lite assistans.
Håll tummarna nu.. att jag inte har/får the pigflu.
Vad mer kan man begära?
Igår var vi ute hos la familia och grillade, hur gott som helst. Sen blev de mys resten av kvällen hemma i soffan, de hade varit helt perfekt om jag inte hade fått sådant förbannat sendrag vid ryggslutet som strålade ner mot benen. De var inte alls roligt kan jag meddela! Men då är de ju tur att man har världens bästa älskling som försöker massera.
Vet ni vad älsklingen ska bjuda på ikväll då..? Jo, ikväll ska vi ut och äta middag på finrestaurang, och de ska bli så gott! Innan dess ska jag dock ta mig en rejäl tupplur för min kropp är inte i topptrim. Sen ska vi ha spelkväll med Mikkis, Lena och Marcus, och då gäller de att ha lite extra energi.
Visst ska ni också ha en mysig kväll?
Nyheter i garderoben.
Min lurvpelle.
Cupcakes, mumsis.
Kan ni gissa vad jag och Per håller på att baka just nu..? Helt rätt, cupcakes! Det är min stora favorit, som de flesta säkert redan vet. Det ska bli så gott att sitta och smaska på några sånna ikväll tihi. Okej, vi ska bjuda la familia också, på nån i allafall, inte många.
Idag har vi då varit ute på äventyr och försökt hitta en passande lägenhet och vi har nu några bra alternativ så vi får se vad de blir i slutändan. De är ju aldrig lätt de här med att flytta och först och främst hitta nånstans att flytta till. Vi har även shoppat loss lite idag eller shoppa loss är nog fel ord men vi shoppade lite åtminstone. Jag köpte tre böcker, varav en till älsklingen. Sen hittade jag en ursnygg marinblå vinterjacka som var på halva reapriset, så den kostade ynkliga 125 kronor. Ni ska få se bilder! Jag lovar, ni ska få se även fast att jag lovat bilder nu i flera veckor känns de som, men de kommer.
Dags att baka igen..!
Koncentrationen är på annat håll.
Nåväl, idag ska vi och kolla upp angående en större lägenhet som vi hittat. Jag älskar ju verkligen att bo här men vi behöver större så nu är vi på lägenhetsjakt återigen. Fast vi är i valet och kvalet om vi ska bo i Luleå eller om vi ska stanna kvar i Boden ett tag till, vi får se helt enkelt. Tanken är väl att vi inte ska bo häruppe överhuvudtaget i framtiden, men just nu ser de ut som att de blir ett tag till. Ni kanske har läst på nyheterna att soldaterna nere i Afghanistan ska få ett kontraktförslag tills de åker hem osv? De är en väldigt bra nyhet för oss kan jag ju säga, de känns himla bra att veta att Per kommer ha jobb även i framtiden. Dock så lär detta jobb vara i Boden och ja, då måste man ju bo där också. Men vi får se.
Nu ska jag slänga i mig lite mat, är hungrig nästan hela tiden känns de som, fast så fort jag får mat så vill jag inte ha de längre. Märkligt!
Vi hörs senare.
Kram på er!
Frukost på sängen.
Visst lät det gott? Nu ska vi iväg på äventyr, skynda skynda.
Ibland har man mycket att le åt.
Jag är just nu så himla glad, lycklig helt enkelt. Trots att så mycket hemskt har inträffat de senaste veckorna så har jag ändå saker som gör mig glad. Igår när jag och Per låg i sängen och pratade om allt möjligt började jag helt plötsligt skratta som en dåre, och Per tittade på mig som om jag nu trillat över kanten och blivit en galning på riktigt. Men som jag sa åt honom efter mitt lilla anfall "jag kan inte låta bli helt enkelt" och de kan inte bli mer sant än så.
Nu ska jag göra mig iordning sen ska jag upp till stan och möta mami. Jag har inte glömt bort bilderna, bara förträngt de litegrann, men de kommer.
Jag lever!
Idag har vi varit i Luleå faktiskt och handlat lite, fikat och hälsat på Pers mormor. En helmysig dag med andra ord! Nu är älsklingen och tränar, när han kommer hem ska vi laga mat och sen blir de nog en promenad och hälsa på lite folk. Som sagt, det är underbart att ha honom hemma!
Jag ska försöka hinna med att lägga in lite bilder senare.. tydligen fungerar de inte att mobilblogga för mig längre tyvärr, jag har försökt men de har inte kommit in. Men men, så kan de va.
Stor kram!
Old memories.
Åhhh, hittade lite gamla bilder nyss. Man blir ju lite sentimental när man ser vissa bilder. Här kan man snacka mysiga minnen som aldrig kommer blekna. Kolla bara in första bilden, Linus brorsa och ser ni vad han har på sig? Jo, vi var ju på Rhodos för att han fyllde 40 år och då fick han BBK:s matchställ av mig tihi. Resten av bilderna är ifrån när vi (Moi & Linus, Sandie & Pejtöör, Sophia & Hammar) var ner till Turkiet 2005. Vi hade sjukligt roligt emellanåt! Balkongbilden är också rätt bra, märk väl att den är tagen efter att Pejtöör fått mat haha (och som ni ser har han även fått en öl), innan så var han inte alls särskilt intresserad av att bli fotad. Sen är de bilder ifrån Sandies födelsedag och på våra små överraskningar, dvs först min och Sophias tårta och sen på eftermiddagen blev de picknick uppe vid borgen.
Internt skämt... Jäkligt FANCY hotell vi bodde på, tihi!
Minnen..!
Nästan svart.
Ja, vad ska man säga? Håret blev nästan svart. Enligt mami är de bara väldigt mörk brunt men inte svart, men jag vet inte vad jag ska tro. Det är väldigt mörkt! Jag gillar de men är väldigt ovan att se ut så här, och som sagt gillar jag ju inte mig själv i svart hår. Fast en positiv sak är väl att tydligen ser mitt hår mycket längre och tjockare ut, och det gillas! Vad säger ni då?
Världens sämsta morgon?
Fan också!
Am i going black?
Dags att sluta pladdra nu, måste tvätta ur färgen annars blir de definitivt svart... eller så blir jag flintskallig, och de kan jag nog svära på att jag inte alls passar i.
Sen blir de att se på film, ikväll blir de "dumpa honom" tydligen är den grym, we'll see.
Skinande rent.
Idag har jag varit duktig som tusan. Jag har dammsugit, dammtorkat, skurat, plockat undan och sorterat i alla skåp. De har tagit sin tid men nu är jag färdig, ja okej, jag ska damma av mattorna och sen är jag helt färdig! Om man räknar bort att jag ska ha tvättstuga imorgon dvs, men de fixar jag snabbt. Nu är jag i princip helt slut och soffan är skönare än någonsin. Sen kan de bero på den lunch som jag och mami åt idag också, men den håller jag tyst om tihi.
Nåja, nu ska jag kolla lite tv och sen fixa de sista, och så ska jag ta en lång dusch!
Vet ni? Imorgon kommer min älskling äntligen hem!
Min räddare i nöden.
Här ser ni min riktiga räddare i nöden här hemma om kvällarna när man är ensam och ynklig. Då kryper denna rara lilla sak upp i ens knä och kurrar. De finns ingen bättre vän eller stöd när man är nere. På sistone när allting har varit upp och ner har hon varit ännu mer mysig än tidigare. Hon märker rätt snabbt när man är uppjagad och då kommer hon springande och rullar i ens knä, och då menar jag rullar, ibland är hon så mysig så hon rullar av en. Hon är min lilla guldklimp!
Nästan tvillingar, eller inte.
Till saken.. i söndags var jag extremt uttråkad och de fanns ingenting att se på, så då klickade jag in mig på våran filmbox och hittade Twilight. Jag kände stark motvilja men slog till sist på den, tänkte att "vafan, kan väl ge den ett försök och är den kass så har jag belägg för mina åsikter" vad tror ni hände då? Till en början var jag väldigt tveksam och förstod inte alls var denna Robert Pattison är snygg. Men jodå minsann, jag ändrade mig och nu är jag helt såld när de gäller Twilight! Jag blev helt förtrollad av dessa blodsugande varelser och kan knappt bärga mig tills "new moon" har premiär. När Per fick höra de här undrade han om jag fått något fel i huvudet, sen skrattade han bara och jag aldrig tidigare hört så många "vad var det jag sa".
Jaja, den var bra. Men jag kan fortfarande inte se de märkvärdiga med denna Robert, nog ser han väl bra ut men något mer är de inte. Jag kan dock tänka mig att de flesta lockas av hans mystiska ögon och hans otroliga käklinje. Jag var faktiskt mycket mer hänförd av hans "bror" eller vad man ska säga, han den "nya" Jasper. Han såg ju helt jäkla galen ut, varje gång man såg honom så kunde jag inte låta bli att krypa längre upp i soffan för helt ärligt, han skrämde skiten ur mig.
Liten kul grej också, vet ni när denna Robert är född? Jo, den 13:e maj.. fast 1986. Men ändå, vi är ju nästan tvillingar.. typ.. nästan.. eller inte alls. Men lite roligt ändå!
Grr? Nja..
All i need.
Vet ni förresten vad jag har köpt idag? Nej, klart ni inte vet, bara mami som vet. Men nu får ni veta, jag hittade världens snyggaste paljettkofta idag så jag slog till direkt. Den är så fin och riktigt skön. Jag köpte även en blekrosa polotröja som var minst lika mysig. De var lite kul att lysa upp tillvaron med lite tillskott till garderoben. Ni ska få se bilder, dvs när jag orkar ta lite bilder men de kommer.
Ha nu en bra kväll ni också sötnosar!
Två dagar kvar ♥
Åh, nu är de bara två ynka dagar kvar tills jag ska till flygplatsen och möta min älskling. Vi har inte setts på över 5 veckor, har knappt koll alls på hur länge de gått sen jag sist fick krama om honom. De ska då bli underbart! Då ska han vara hemma i ca 11 dagar, och sen när han åker så kommer vi vara ifrån varandra 10 veckor. Men vet ni? Efter det så är de färdigt, han kommer hem på riktigt! Jag vet, det är så overkligt. Då har vi klarat av att vara ifrån varandra i ungefär 7 månader.
Ni kanske förstår att jag längtar något så otroligt efter honom..?
♥
Tillbakablick.
Visst, det svider ibland att läsa vissa inlägg. Jag har svårt ibland att inse att ingenting kommer bli sig likt igen, och de gör ont i hjärtat. Då blir det lite känslosamt och man vill allra helst spola tillbaka tiden litegrann, få lite mer tid. Fast sen har jag ju givetvis skrattat åt vissa inlägg, har insett att jag var ganska roliga och ironisk förut när jag bloggade och de känns tyvärr som att jag har tappat lite utav de. Men jag kanske hittar den försvunna tråden någon gång, hoppas de.
Men nu ska jag gå och lägga mig. Jag hoppas nästan att jag drömmer samma dröm som jag drömde igårnatt. Den var så fin även fast att jag hade magknip när jag vaknade. Drömmen innefattade den personen som just nu ligger på sjukhus, men i min dröm blev hon frisk igen, helt plötsligt så slog hon upp ögonen och började prata. Hon var precis som innan, hon var precis som jag alltid kommer minnas henne. Det var en fin dröm, men de gör fruktansvärt ont att veta att den aldrig kommer bli sann.
Nuså, dags att sova. Godnatt!
Var försvann orken?
De känns så skönt att ha städning avklarad så nu är min koncentration riktad mot tvn, och till de äter jag varma mackor och dricker min drog cola light. De saknas bara en sak och de är Per!
Ha en fin kväll!
Ingen badkruka.
Hahaha, gud vad jag skrattade när jag såg den här videon. Här kan man snacka söt liten katt! Jag har nog aldrig sett en katt som badat sig självmant. Titta, och få er ett gott skratt! Varsågod.
Godnatt.
Nu ska jag då sova, är helt slut trots att jag inte klivit utanför dörren idag. Men som sagt, har de senaste dagarna haft tunga påsar under ögonen och känt mig trött ungefär varenda sekund av dagen så jag om någon behöver att ta de lugnt. Imorgon är de full fart igen och nerverna på helspänn, men jag har inget emot det. Jag har lärt mig att man måste ta vara på varje värdefull stund här i livet. Då spelar de ingen roll om de är för att åka och fika hos någon eller sitta vid en sjukhussäng hos en människa som kanske inte ens hör vad man säger, men förhoppningsvis ändå känner ens närvaro på något sätt.
Om inget nytt inträffar så kommer jag uppdatera er imorgon igen, kanske ska reccensera den gudomliga sjukhusmaten? Nej, jag besparar nog er det.
Sov gott, och var rädd om varandra.
Still going strong.
Det var ju ett tag sen som ni fick se en bild på the one and only, så här får ni en och på mina alldeles nya hårfärg. Dock så ska jag färga de ett varv till eftersom färgen inte riktigt räckte så de är inte jämt. Men de känns ändå skönt att få vara riktig brunett igen, de är mer jag. Eller vad säger ni? Jag vill dock ta och klippa håret lite här framöver, luggen är numera hur lång som helst och vildvuxen som aldrig förr.
Ja, nog om mitt hår. Gårdagskvällen var riktigt trevlig, jag har nog visat än en gång att man kan ha förjäkla kul utan en droppe alkohol i kroppen. Jag har sällan skrattat så mycket som jag gjorde igår, men kan också bero på sällskapet.
Bilder kanske kommer senare, om ni har tur.
Tycka-synd-om-plåster-på-såren.
Dessa ska få plåstra om mina sår hela hösten och vintern. Jag har planerat att bo i mina uggs i vinter men för att inte slita ut dom och för att få lite variation så blir ett par nu att köpa in ett par till. Om jag har tur så kanske min käresta vill vara med och betala, om han nu inte vill att jag ska omkring och frysa vilket han säkerligen inte vill.
Välkommen in i min samling!
Bild: http://www.uggstopsale.com.au/uggs.aspx
Försvarsmakten kan dra åt h******
Nu undrar ni säkerligen varför och ja, de kan jag berätta. Så här ligger de till, Per ska komma hem på en extra leaveresa som jag redan skrivit om. Nu är det så att orsaken till hans hemresa är inte giltig så nog får han komma hem men då blir hans sista leaveresa inställd och de betyder att när de andra i hans pluton får åka hem i slutet av Oktober får Per snällt stanna kvar. Så när Per åker ner igen efter den här hemresan så kommer vi inte ses på cirka 10 veckor för han kommer då inte hem förrän den 2:e december och det är då hans utlandstjänst slutar. Det är helt åt helvete på ren svenska! Nu kan jag inte tala om våran orsak men de finns de som vet och de har blivit helt stumma när jag berättat att de inte är giltigt. De va som Per sa till de idioterna som bestämmer över sånt här "ska hon behöva ligga där hemma och dö för att de ska vara giltigt?" Jag undrar samma sak. Men ja, en sak är då säker, nu blir de inget mer arbetande inom försvarsmakten för Per. En organisation som fullkomligt skiter i sin personal och deras rättigheter. Nä fyfan..!
Min hjärna kokar....
Han kommer hem!
Jag ser att ni ändå är flitiga på att besöka bloggen trots de magra uppdateringarna. Men jag tänkte eventuellt börja lite smått med att skriva, så får vi se hur de blir. De blir nog inte lika mycket och kanske fullt så intressant som de varit, men de kommer nog igång såsmåningom. Situationen hos mig är ju oförändrad så det är fortfarande mycket och allt är upp och ner, men efter lite välbehövd sömn inatt så mår jag åtminstone lite bättre.
Per ska ju komma hem också, och mest troligt landar han i Luleå på torsdag. De känns ju givetvis helt fantastiskt! Han behövs verkligen på hemmaplan och då är de inte mer än rätt att han kommer. Dock kommer han ju bara vara hemma som på en vanlig leaveresa, men de duger gott och väl för mig. De enda som jag vill ha just nu är en stor kram av honom, sen kan jag slappna av lite. Mina nerver är ständigt på helspänn så skulle behöva lite avlösning av honom.
Nu ska jag fortsätta lösa lite korsord och prata med mami. Det är mitt enda nöje här på sjukhuset, förutom att oroa mig då, men de förstod ni säkert.
Ha det bra hörni!
Lägesuppdatering.
Jag tänkte bara berätta att läget är detsamma som när jag skrev sist, fast nu är jag väl ännu tröttare och ännu mer förvirrad. Min kropp mår som om jag skulle ha sprungit ett maratonlopp och sen kört ett stenhårt gympass. Lägg sen till att jag sover som en kratta, dvs i snitt 4-5 timmar varje natt. Jag mår inte alls okej!
Förhoppningsvis kommer Per hem nästa onsdag och de känns underbart. Han behövs verkligen här hemma hos mig! Min älskade..!
Nu vet ni litegrann, och jag hoppas att ni fortsätter att tänka på mig och att ni behåller erat tålamod. Ni ska veta att era fina ord värmer oerhört.
Tack.. ♥
Ingenting är lätt just nu, allt känns som en enda stor utmaning och jag har inte ett dugg lust att kämpa mig framåt, även fast jag vet att jag måste. På bara några dagar har hela min verklighet slagits i spillror, och jag kan inte förstå de hur jag än försöker. Men jag är stark, även om jag känner mig oerhört liten och svag så fort jag kommer hem och är bakom mina trygga väggar. De enda jag kan tänka på just nu är väl egentligen, hur kommer allting bli i framtiden, hur ska man klara av det och framförallt, hur ska man tackla saknaden efter en person som alltid funnits där? Jag vet inte, och det skrämmer mig.
Bloggen kommer inte se ut som den har gjort, inte än på ett tag åtminstone. Det är för mycket som snurrar och jag måste försöka hitta fotfästet igen innan jag kan skriva och fokusera på annat än min familj. De kommer först, och är utan tvekan viktigast.
Jag älskar er, mina allt, mamma, pappa och Per.. utan er vet jag inte vad jag skulle göra ♥
