Jag har under mitt unga liv fått gå igenom en hel del sorg.
Under loppet av tre år har jag förlorat två personer som jag känt ganska väl, den ena mer än den andra men det spelar ingen roll.
Hittade denna text som jag skrev precis när Per lämnat oss på hösten 2004.

Jag saknar er båda mina änglar..
Men ni är som vinden nu, man kan inte se er men man kan alltid känna er intill sig.

Sön 22 aug 2004 12:44 Övrigt, 39 läsare totalt

jag låg sent inatt och tänkte på allt som hänt på sistone. jag tänkte igenom allt med linus och tänkte tillbaka på mig & per. jag drömde om per. jag drömde mig tillbaka till dom ögonblicken vi hade tillsammans. hur allt började den där fredags eftermiddagen i oktober, när du kom och hämtade mig i din rostiga saab och hur allt slutade den där tidiga morgonen i januari, just den morgonen när mina sista ord till dig var ?sov sött raring, vi ses snart? och så strök jag dig på kinden och gick.. omedveten om att det var sista gången jag såg dig. det kändes så konstigt när jag vaknade. det kändes precis som när jag hade sovit över hos dig, när man alltid kändes dina armar på min rygg, dina fingrar runt mitt ansikte. jag tror du var hos mig inatt, höll om mig och försökte hjälpa mig igenom det svåra. du försökte som alltid hjälpa mig se klarhet i saker jag inte kunde se något ljus i.