Älskade älskade barn! Jag förundras dagligen över Jeff, hans benhårda vilja, tjurighet, oändliga glädje i allt han tar sig för och den kärlek han ständigt visar alla i sin närhet. Jag älskar hans små kramar som han spontant kan ge en bara för att eller de kladdiga pussarna som han bara måste ge när han ätit kesella.

Orden kommer aldrig räcka till för att beskriva kärleken..

Tror ni att vi har en överlycklig kille här hemma? ;-)

GRATTIS älskade Jeff!

Tänk att det idag är 3 år sedan som vi låg på BB med en nyfödd liten Jeff. Jag minns det verkligen som igår, första blöjan och allt mys. Jag minns även när det ringde en telefonförsäljare mitt i när jag skulle gå på toa första gången efter förlossningen, Per sticker in huvudet och säger med ett leende "vill du ta det älskling" ;-)

Vår fina lilla grabb som gör vår värld och vardag så mycket bättre och framförallt roligare. Han lyser upp som en stjärna med sitt smittande leende.

Vi gör allt för dig kära barn, och ännu lite till..

Jeff har nu nått trotsåldern ordentligt. De har varit på gång länge nu, mycket vredesutbrott, säger nej konstant, tjurig i största allmänhet och rent omöjlig att ha å göra med!

Imorse fick han ett sådant extremt utbrott att han höll på att svimma medan han satt i mitt knä. Vad ska man göra under dessa utbrott? Vi brukar försöka lugna, krama och bara finnas där men han blir ju helt rabiat på oss också. Tips och råd mottages tacksamt!

I övrigt är han ju en pigg, glad och pratsam liten kille! Han har utvecklats i raketfart sen vi flyttade in i huset, sa bara poff. Tänk att så lite kan göra sån skillnad :-)

Jag har ingen att äta sushi med, men då är det tur att J älskar sushi lika mycket som mig ;-) Om man frågar honom vad han vill äta så är hans spontana svar "sushi" och så ler han stort.

Han har även fått testa att äta med pinnar som mamma. Det är tålamodskrävande och han blir arg när det inte går men några bitar lyckas han få upp i allafall :-)

Uppenbarligen...! Jeff har åkt tidsmaskin tillbaka till 2010 verkar det som. Han har ju varit väldigt sjuk och därmed gnällig men nu har det nått nya nivåer. Han får vansinniga utbrott och är allmänt trotsig, som givetvis hör åldern till. Men han är helt slut också, sover 2-3 timmar dagtid för att sen somna 19:30 och sova hela natten. De är inte likt våran aktiva kille!

Påfrestande för tålamodet? Skoja inte!

Jag hade redan kollat ut Jeffs nya vinteroverall, men så kom J själv och blandade sig i. Han är så bestämd, denna vill han ha och ingen annan!

Vi får väl se, han kanske får sin vilja igenom även om jag vill att han ska ha en i denim ;-)

Hipp hurra för våran älskade Jeff idag!

Jeff väckte oss imorse så det blev inget överraskningsmoment direkt. Fast han blev nog lite paff när han fick se två inslagna paket! Sen blev det frukost och en kaka till efterrätt, har man födelsedag så har man :-)

Han är så söt när han går runt och säger "Jeff tåå" och försöker visa två fingrar.

En annan stor grej idag är att han idag för första gången är helt blöjfri. Potträningen går ju minst sagt galant så ska bli spännande och se hur det går idag!

Kolla in Sötnosen när han satt och bajsade igår! Det blev inte en två eller tre korvar utan sju stycken, uppdelat på lika många pottbesök. Roligare på de sättet ;-)

Du föddes ju nyss! Lilla älskade Jeff fyller 2 år imorgon och det är helt ofattbart. 2 år! Var det verkligen 2 år sedan vi var på sjukhuset varannan dag? Jag minns så väl när de skulle sätta igång mig den 14:e april, och jag sa åt läkaren och barnmorskan att "han måste födas idag, hör ni det" och de försökte förklara att det kunde ta rätt lång tid i och med att jag blev igångsatt. Jag påminde dom 23.30 någon gång, och sa då mitt i värkarna skämtsamt "nu börjar vi få lite bråttom här, kan ni bara ta och plocka ut honom så vi hinner innan tolv". Men det blev ca 3 timmar senare som han kom ut och förgyllde vårat liv ♥

Jag och Per pratade om det igår, hur det känns som att han alltid har funnits hos oss, hur vi knappt minns livet utan honom i det. Han är ju verkligen allt, precis allt! Det är mäktigt vilka känslor man kan ha för sitt eget barn.. Hur man kan känna hjärtat snörpa ihop sig, och hur fysiskt ont i magen man kan få av all gränslös kärlek ♥

Älskade unge, jag hoppas att du alltid kommer vara samma sorgelösa, glada och busiga lilla kille! Vi kommer vara där hela vägen för att hjälpa dig fortsätta vara sån, och ge dig all kärlek vi någonsin besitter.





♥