Imorgon fyller vår älskade lilla kille 4 år. Det har nu gått 4 år sedan vi var in på kontroll i sunderbyn pga min havandeskapsförgiftning. Jag kommer aldrig glömma när barnmorskan vänder sig om med ett leende och säger "nej men hörredu, nu är det dags för den här lilla att göra sin entré i världen" och jag minns så väl den där rysningen som gick igenom kroppen och pirret som kom med det. Lilla stora Jeff som känns helt självklar i vårt liv, han hade vi inte ens träffat för 4 år sedan. Det är en märklig känsla! 

Han är en sådan klok, orädd och rolig person. Han har enorm humor, energi som aldrig tycks ta slut och en vilja av stål, som sina föräldrar! Dagligen kommer det små finurliga kommentarer från honom, som ikväll när han ville att mamma skulle natta istället för pappa.. "Pappa, jag gillar dig ganska mycket men ikväll gillar jag mamma mest, och hon kliar mig bättre på ryggen" 

Imorgon ska vi fira hela dagen lång. Vi ska baka tårta, pussas, cykla runt kvarteret för första gången i år och givetvis blir det några presenter! Jeff är dock minst brydd i det sistnämnda, han är mest glad över att det är hans dag, hans egna födelsedag.