Men en sak som skiljer dom åt är att Jeff börjar bli ganska stor, har mycket tankar och funderingar om det mesta och det gör att hans egna vilja är benhård. Vi fightas dagligen om olika saker, allt från tandborstning till vilken gaffel han ska äta sin mat med. Allt måste diskuteras! Tålamodet tryter emellanåt givetvis men då tänker jag på alla leenden, skratt, bus, pussar och mysiga stunder.. Då kan jag hålla ihop det ytterligare en liten stund. 

Extra jobbigt är det nu när pappa P är iväg på övning, det är inte bara jag som saknar honom. Jag märker tydligt på Jeff att han är lite extra känslig och när han väl blir ledsen, ja då vill han ha pappa. Men nu är det nedförsbacke, på torsdag är han hemma igen. 

Här har ni älskade solstrålen igår efter att han hade varit hos gammelfarmor och fått ett par tjocksockor av henne. Nöjd är bara förnamnet.