Jag har haft en sån där dag när jag varit trött i princip hela dagen, har bara suttit och gäspat och klagat mest hela tiden. Även fast dagen varit mer än lyckad så har jag ändå känt mig som en riktig liten klagomur, så verkat som att det smittat av sig på en annan person också.

Fast pratade nyss med Lisa i över en timme, och det är aldrig tråkigt.
Vi babblar på som om vi suttit isolerade ifrån varandra i 5 år och nu ska vi uppdatera varandra vad som hänt.
Vi är nästan som en person numera och det är snart så att vi garvar åt saker innan vi ens hunnit berätta det, eller det är nog redan så. Det känns som om jag är halv utan henne, och känner så fort det hänt något att jag bara vill prata med henne och analysera i några timmar, fast det kan vi ju ändå även fast bara över telefon.
Men vem vet, snart kanske vi lever värsta drömlivet tillsammans där i storstaden? Det är våran dröm i allafall..

Nu ska jag då faktiskt gå och sova, äntligen.
Imorgon kommer bli en lång dag med bakning, städning, tjatter och födelsedagsfirande eftersom min storebror fyller år.
Men vem klagar, inte jag åtminstone.

Ni får sova så gott mina små trollungar.