Jag är en sådan person, jag är överanalyserar exakt allt och helst flera hundra gånger om.
Fast ibland kan det vara rätt bra faktiskt, fast inte när jag ser saker som inte ens existerar.
Just nu har jag ett dilemma som jag vettefan om jag kommer kunna klara av att lösa innan det är alldeles försent, eller om jag ens vill lösa det.
Nyss ringde en person som jag verkligen gillar att prata med, jag vet inte ens varför riktigt men personen får mig att må bra på ett sätt jag gillar och har saknat.
"har du dött när jag inte hört av mig"
jag hade lust att skrika ja.

Nu funderar jag på att dra på mig joggingskorna och ta en joggingtur, vad tror ni om det?
Jag måste få iväg all denna energi på något helt annat.

Sen ska jag baka bröd faktiskt.. och senare ikväll ska hela la familia äta på restaurang, supermysigt.

Tjings.