Nu är allt förjäkligt igen!
Per har åkt och hemmet är tyst, mörkt och allmänt trist.
Ni kan ju gissa om jag ogillar detta eller inte, det är inte en kuggfråga.

Fast den här gången så dröjer de inte så länge innan vi ses igen, nu är han ju bara i stockholm på veckorna och så hemma på helgerna, så det är väl helt okej antar jag även fast jag gärna hade velat ha honom hemma hela tiden.
Igår hade vi ett långt samtal om Afghanistan och om hur de kommer bli, jag sa bara "åt helvete" men de roliga är väl, som Per så glatt påpekade, att så fort någon frågar mig hur de kommer bli för mig så svarar jag alltid "Äsch, de kommer lösa sig".
Jag vet inte egentligen varför jag då alltid helt plötsligt blir så positiv, kan nog bero på att jag inte vill att någon ska "tycka synd" om mig bara pga det, de finns ju faktiskt värre saker.

Nä, nu ska jag nog ta och försöka sova ett par timmar till faktiskt, känns som att de behövs.
De blir nog ingen träning idag eftersom jag inte gjort upp träningsschema än, men imorgon ska jag mest troligt på morgonyoga sen får vi se.

Nattsi.