Godmorgon mina kära!

Jag borde inte vara vaken just nu, och om allt går som de ska så ska jag somna om en timme alldeles strax. Innan dess måste jag bara berätta om gårdagen. Per ringde mig precis innan vi skulle äta, och hur som helst slutade samtalet inte lika lyckligt som jag hade föreställt mig. Sen när jag kom hem hade jag fått ett mail som inte var alltför trevligt, men insåg rätt snart att de var ett mail som han skrivit i ren och skär frustration, men visst, jag blev arg ändå. Sen när man fått läsa något sådant och vet att man inte får prata igen på länge, då blir man helt galen och frustrerad. Men så ringer telefonen där kring halv elva, både jag och Sandra tittade bara på varandra av förvåning, men jodå det var afghanistan calling. Så vi hade ett långt samtal där vi redde ut alla missförstånd och bad om ursäkt, sen blev de givetvis de vanliga mys-snacket. Men som vi båda kom överens om "nu är de nära!" det är kanske därför de blir så här då, man vet att man snart ska ses och helst av allt vill man ses redan idag. 

Men men, jag kunde åtminstone sova gott inatt, vilket jag inte trodde efter våran lilla dispyt. Jag gillar också att ha mina älskade Sandra här, hon får mig verkligen att må så bra och tänka positivt! Hon är underbar. Sen fick hon ut mig på en långpromenad igår, som dock slutade med att vi köpte godis men jaja. Plus att jag även fick en present igår, en riktigt "frisörpresent" men ack så bra och fin present.

Nä nu ska jag sova en timme så jag inte är helt borta sen med tanke på att jag ska jobba i eftermiddag, jo minsann, ni läste rätt!