Jag är en gnällkärring i vanliga fall men när jag blir sjuk så är det en helt annan dimension, jag blir olidlig.
Det roligaste är väl att jag märker av det själv men inte kan jag stoppa det.

Det är nog nästan så att Per tycker de är skönt att han inte är hemma när jag är sjuk, så slipper han stå ut med mitt minst sagt pendlande humör.
Sen nu när jag har feber så yrar jag lite mer än vanligt och de är nog också intressant.

Ja, kul för Per att komma hem till detta imorgon, eller vad tror ni?
Nä han sa faktiskt i telefonen förut att han bara ville komma hem och pussas så då får jag tro på det.

Nu ska jag fortsätta dega i sängen och kurera.