Jag trodde aldrig att jag skulle bli så otroligt lycklig över att få höra hans röst i telefonen som jag blev nu ikväll. Mitt hjärta slog volter och byggde pyramider (tihi, om per läser de här får han sig nog ett gott skratt)

De var en enorm lättnad att få höra hans röst och att han saknade mig. Jag skakade nog som ett löv där jag satt i sängen och bara lyssnade på allt han hade att berätta. De första han berättade var att maten var helt underbar, ja vad ska man säga, killen kan konsten att fokusera på rätt saker. Men han mådde bra och de är huvudsaken! Han var dock lite orolig för mig hörde jag, men eftersom jag mår bättre idag så blev han lite lugnare också. Men han skulle ändå ringa imorgon också, vilket jag inte har något emot förstås.

Hur mycket tror ni han skrattade då över måttbandet? En del kan jag väl meddela, men efter en förklaring så kom han på att de är ju en riktigt bra idé. Han tycker nog de är bra att jag försöker fokusera framåt och inte bara gräva ner mig. Men jag är ju ingen mes, som Per sa och har sagt en miljon gånger.

Åh, jag älskar honom..