Det blev en lika jobbig natt som jag hade förväntat mig, men jag överlevde åtminstone. Dock trodde jag inte att de skulle kunna bli jobbigare än så men där hade jag fel, paniken sköljde över mig som en tsunami när jag klev upp ur sängen. Allt kändes så fel och tomt. Jag ville bara slita åt mig telefonen och ringa Per, men kom snabbt ihåg att de inte går längre. Nu får jag snällt vänta på att han ringer mig, jag hoppas att de blir redan idag.

Pers mamma skickade sms till mig imorse, känns bra på något sätt att de finns någon annan som är i samma sits. Hon skrev något väldigt fint som värmde gott i hjärtat "jag är glad att ni har varandra"

Jag ska nu försöka koppla bort lite och få i mig lite frukost innan mami kommer hit. Sen ska jag upp på stan och köpa brevpapper och sätta igång och skriva ett långt brev till Per. Han har redan fått ett långt men smått förvirrat mail som han säkert också uppskattar men vill skriva brev också.

Ha en bra dag och ta vara på de ni älskar!