Det här börjar ju nästan bli lite tjatigt haha, men jag blev inte inlagd idag heller. Fast idag var det riktigt nära faktiskt och de kändes verkligen som att jag hann ducka precis, eller vad man nu ska säga. Tydligen var mina prover inte särskilt bra sist och hade de visat samma eller värre idag hade de inte tvekat utan sytt in mig och satt igång förlossningen. Men som sagt slapp jag men nu ska jag dit varannan dag istället då de är lite rädda att mina njurar har börjat protestera mot alltihop, och det är ju inte särskilt bra då jag vill att de ska fungera normalt efter graviditeten. Men de gjorde en undersökning idag och tydligen är min kropp redan börjat göra sig redo för en förlossning vilket enligt min läkare var "skit bra, speciellt för en förstföderska så här tidigt" och hon hoppades även på att hon nu hade varit där och retat bebisen nog mycket för att den skulle lessna och sätta igång allt själv. Jag sitter ju alltså som på nålar och vill bara att de ska hända något, speciellt eftersom att jag känt mig lite konstig sen undersökningen. Hoppas hoppas!

En annan lustig sak, när hon gjorde undersökningen så kunde hon peta på lillbus huvud, som förövrigt tyckte det var allt annat än kul då h*n skruvade på sig som ett grodyngel. Per tyckte ju detta var hur häftigt som helst och utbrast "men vafan, jag vill också känna" men ja, där går gränsen. Han lär nog ändå få träffa busis rätt snart.


Jaaaaa, åter till soffhänget då och hoppas på det bästa.