Utpumpad..
Jag har på sistone känt en trötthet och tomhet som inte vill försvinna. Det beror nog till allra största del att jag inte hinner med allt som jag vill! Jag vill leka med Jeff, allra helst hela tiden, men jag vill ändå kunna sitta i soffan och ta det lugnt framför tvn en stund, jag vill (måste) ha rent och snyggt omkring mig, jag vill även hinna med att duscha med jämna mellanrum och kanske till och med ibland göra mig snygg. Men på sistone har det känts som att jag inte hinner med nånting som sagt, jag hamnar efter med allt och får dåligt samvete för det!
Just nu sitter jag med smutsigt hår som borde ha blivit tvättat i förrgår ungefär, mjukisbyxor som borde ha blivit tvättade för en månad sen, en lägenhet som har halvstädad överallt, rena kläder som blev tvättade för 3 veckor sen som ännu inte har blivit vikta och kommit in i garderoben.
Jag känner sån frustration och uppgivenhet. Jag känner verkligen att jag orkar snart inte mer, även fast jag vet att jag måste.. Det finns inget alternativ, och det gör mig ännu mer frustrerad.
Hej!
Jag hade det ofta så som du verkar ha det nu. Och det sög verkligen:( Jag förstår dig precis!
Jag hade matrester i min kyl i flera veckor & precis som du rentvättad, ovikt tvätt låg i tvättpåsen i flera veckor.
Men gör inte som jag och skämms över dig själv! Du kan inte hjälpa att det är så här, du är ingen okänslig robbot som går på batteri!
Du är bara en vanlig tjej som råkar ha din pojkvän på helt fel plats. Du får lov att falera, gång på gång! För du är ändå dukigare än många andra!
Försök att ta hand om dig. Du ska se att du kommer vakna upp en dag med mer ork och kraft! Det är "bara" att kämpa vidare tills den dagen kommer.
Tänker på dig!
Hej Kära du! Du är jätte duktig som orkar, glöm inte det! Det är skittufft att vara "ensamstående" så du måste sänka kraven för att överleva. Gör en prioriteringslista, Att vila, göra sig själv fin och duscha hamnar långt ovanför tvätt och städning! Jag vet att det är lättare sagt än gjort men det är en begränsad tid och sen kommer mannen din tillbaka! Skickar en massa styrkekramar tills dess!!
Ohhh vad jag känner igen mig i det du skriver och då är jag inte ensam hemma. Alla säger att man måste släppa alla måsten och inte ha så höga förväntningar osv men det är lättare sagt än gjort. Jag vill inte heller bo i en svinstia bara för att man fått barn. Jag hade dessutom lovat mig att inte bli den där sunkiga morsan när jag blev mamma... men här sitter jag nu, oftast osminkad och i samma mjukisar som alltid hahahah
