Ni får ursäkta att bloggen har blivit bortprioriterad på sistone men det blir så när Per är hemma. Imorgonbitti flyger han återigen tillbaka till Afghanistan, och egentligen ska han vara där i 11(!) veckor innan hemgång men förhoppningsvis blir det lite mindre. Det är alltid lite vemodigt så här sista dagen men vi gör vad vi kan för att hålla humöret uppe, P sitter just nu och plaskar i badkaret med Jeff och även det svider lite i hjärtat.

Nä, njuta var det och det är precis det vi ska göra.. Eller först ska vi storhandla så jag klarar mig i matväg tills juni, undrar om vi lyckas!

Vi hörs imorgon eller på torsdag..