Sverige - Frankrike

Datum:2012-06-26 / Tid:20:19:14
Vart ska man börja? Jag vet faktiskt inte hur man ska kunna sammanfatta våran resa till Ukraina, så jag får helt enkelt dela upp det och förhoppningvis få med allt. Jag börjar med anledningen till att vi åkte dit, matchen mellan Sverige och Frankrike. Den som tyvärr inte kom att betyda ett skit, men stämningen var på topp trots det. Men jag kunde inte låta bli att älta litegrann, jag och Anthon hade våra stunder där vi nästan grävde ner oss totalt.
 
Dagen D började med att man låg i solstolen, drack en öl, laddade för matchen och hade det trevligt med hela sällskapet. Vi utökade ju sällskapet med Anthon, Petter, Johanna och Kim. De två sistnämnda slog upp sitt tält mitt emot vårat och efter ca 1 timme umgicks vi redan, de klickade! De absolut roligaste var att de båda är skåningar och J är till och med ifrån Ängelholm, hon visste bland annat vem mitt ex L är och det visade sig efter ett tag att vi bott på samma gata under samma period nere i Äholm. Världen är bra liten!
 
Okej, åter till matchdag.. På eftermiddagen promenerade vi in till stan, klädda i Sveriges färger från topp till tå, åt en bra lunch (misstänker att J och A har andra åsikter på den punkten) och drack öl som uppladdning. Sen målade vi oss i ansiktet, benen, armarna ja överallt, med flaggor och allt möjligt. Sen tågade vi ner mot fanzone inne i centrala Kiev och slutligen Swedish corner. En öl rikare där sen tågade vi mot uppsamlingsplatsen där svenskarna  skulle samlas för att tillsammans marschera mot stadion. På vägen dit gick jag och J och sjöng, mestadels "Zlaaaatan Ibraaaahimooovic" och försökte lätta på stämningen bland alla poliser och militärer (var med lätthet ett par tusen på gatorna)
 
På plats där blev det "gräva guld i USA" och andra typiska svenska sånger som alla kunde sjunga med i. Även där blev det några öl ;-)
 
Sen påbörjade vi marschen mot stadion, och det är definitivt en av de häftigaste jag har varit med om i mitt liv. Vi var omkring 15.000 stycken svenskar som gick tätt ihop längst gatorna och sjöng för allt var vi var värda. Längst vägen stod det Ukrainare i alla hörn, på balkonger, ja överallt och ville följa vårat tåg. Titt som tätt kunde man även se utlänska tv-stationer som ville filma oss. "Kiiiiiiev, det är våååran stad" sjöng vi nog mer än något annat! Försök tänk er, så mycket folk som sjunger samma sak.. Magiskt! En annan häftig sak som hände under tiden vi gick där var att jag och J bestämde oss för att få igång alla att sjunga "Zlaaatan Ibraaahimoovic" och vi LYCKADES! Den känslan var oerhört mäktig.
 
Väl framme, efter en timmes sång, blev det mat på ett litet libanesiskt hak och ännu mer sång (och öl) innan det var dags för match.
 
Känslan att komma in på stadion är en annan sak som knappt går att beskriva. Overkligt, är väl den starkaste känslan jag kan komma ihåg! Därinne blev det givetvis ännu mer sång, men kanske lite mer intensivt när matchen väl kom igång. Alla på plats ville bära fram laget till vinst, för att i allafall få en vinst med sig hem! Vi lyckades kan man väl säga.. När Zlatan sköt bollen i mål.. Mäktigt! Jag skrek så rösten försvann!
 
Men.. i samma sekund ungefär som domaren blåste i pipan och applåderna ebbat ut.. Då kom ångesten! Då var EM över för våran del.. De va tungt! Jag behöver kanske inte ens säga att vi nästan gick direkt hem efter matchen ;-) Kära A var så arg att han gick raka vägen till tältet utan att yppa så mycket som en bokstav.
 
Så är det i livet, och i fotboll! Men jag är inte bitter, vi hade en fantastisk dag trots allt!
 
Bilderna får säga resten..
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback