Åh, förstår ni hur härligt det är att känna hur energin börjar komma tillbaka? Jag var helt slut innan Jeff föddes och det var knappt nånting i jämförelse med hur det kändes efter att han väl var ute i världen. Men jag inser ju nu att jag gick rakt in i en betongvägg men det insåg jag inte utan försökte köra på som jag gjorde innan jag var gravid, men det fungerar ju inte när man mår som jag gjorde. Sen har ju amningen varit ett rent helvete fram tills nu och det har också tagit all min ork.

Jag fick veta igår att det är några som varit riktigt oroliga för mig, och det känns fint att höra att de tänker på en och ser när man mår lite sämre. Igår när vi var till stan och träffade Malin och A-L så sken då den sistnämnda upp som en sol och kunde inte sluta säga "finafina du, vad du ser pigg ut" Behöver jag ens säga hur härligt det känns att få höra sånt? Då får man en extra kick.

Nä, nu ska vi lägga de här bakom oss och se framåt, sommaren är snart här och nu längtar jag efter att gå på långa mysiga promenader med barnvagnen.

Men nu ska jag mysa ner mig i soffan bredvid J och bara slappna av lite innan Per kommer hem ifrån gymmet. Ha en mysig kväll ni också!