Det känns som att hela mitt liv just nu är består av upprepningar.
Vissa saker är inte alls så dåliga, som att umgås med Lisa 24/7, hon är nog den som förstår mig bäst just nu.
Vi är som bill och bull typ.
Men sen resten, jag håller på att bli galen av all tristess.

Igår såg vi en rätt lindrig kärleksfilm faktiskt så det traditionella skriket i slutet uteblev lite.. Men funderingarna om kärlek kvarstod, men inte fan har vi blivit nå smartare dom senaste dagarna, även fast vi diskuterat från alla vinklar.
Men känns som att vi kan nog diskutera oss gråhåriga, vi kommer inte bli nå smartare i frågan även fast vi vill.

Sen den där grejen med mobiltelefoner och sms, vad tycker vi om det Lisa?
Jag ska då slänga min i någon sjö nånstans så jag slipper se fanskapet mer.


Nej, jag är en positiv person.. egentligen