Det känns verkligen som min hjärna inte alls jobbar förtillfälligt.
Allt står still eller så går det i slowmotion, jag som annars brukar gilla när de går undan håller ju på att bli knäpp.

Men det känns väl lite som att den spark därbak som jag behövt har jag nu gett mig själv.. så nu är det bara att börja agera och sluta gräva ner sig.

Men jag har lite alternativ som jag nu måste klura på.. vad sägs om några månader utomlands, plugga och få egentid? eller, bli inneboende i Göteborg hos en kär vän och förhoppningsvis hitta ett jobb så fort som möjligt?

Hmm.. Jag ska nog fundera liite till, men tiden börjar faktiskt rinna ut så gäller att börja fatta lite beslut.

Strax kommer Lisa så ska brainstorma lite med henne och se om hon kommer med något intressant..