Yes, han for tidigt imorse. Jag skjutsade ut honom till flygplatsen, och vi skämtade, busade och skrattade hela vägen dit. Alltså inte alls likt förra gången då vi var så deprimerade att gravöl inte alls hade varit konstigt. Jag vet inte vad som hände den här gången men de kändes inte alls lika hemskt utan vi resonerade rent logiskt att han måste ju åka för att få komma hem igen. Då är de ju lika bra att han åker, skulle ju aldrig vilja skjuta upp de och ta de om ett par månader istället för då ligger de bara som ett svart moln ovanför huvudet. Vi har ju faktiskt ett helt liv framför oss så dessa 4 månader som de är kvar är ju bara en liten parentes på de stora hela.

Men nog saknar jag honom, annars skulle jag ljuga. De kommer inte bli roligt alls att gå och lägga sig i en stor tom säng som luktar älskling. Det är bara att härda ut!

Idag har jag ändå försökt fylla dagen med lite aktiviteter såsom fika på stan med Mikkis, Petra & Frida. Sen uträttade jag och Mikkis lite ärenden såsom shoppade ett linne till mig, Mikkis tog foton till sitt nya körkort (fick ett att ha i plånboken och oh lord hur hon ser ut) vi åt glass m.m. Nu ikväll ska vi tydligen ut och gå med full packning så jag ska vänja mig inför Keb, men jag vet inte ännu om jag verkligen orkar, vi får se.

Nu ska jag fortsätta dega i soffan i allafall..