JAG BLIR GALEN!

Jag åkte och hjälpte Vikki flytta, och jag var kanske borta en timme på sin höjd. När jag kommer hem så ser jag att min facebook blinkar, och vem har inte försökt få kontakt om inte Per! Jag kände bara hur mitt hjärta sjönk ner under golvet. Han har skrivit och skrivit, men inte fått något svar. Jag skulle kunna gå och dunka huvudet i betongväggen! Vi har inte hörts av på tre dagar och han kommer inte kunna ringa förrän i slutet av nästa vecka, så tro mig när jag säger att jag verkligen ville prata med honom.

Ja, nu är jag helt nedslagen och allt känns hopplöst! Jag hatar de här verkligen, nu vill jag ha hem honom. Nu ska jag gå och försöka duscha bort min frustration, inte för att jag tror de hjälper men ska göra ett tappert försök.

Blä.