Vilken trist dag de har varit idag, men de kändes som att jag behövde en hel dag till att göra ingenting. De var länge sen som jag kunde gå raka vägen från sängen till soffan och stanna där tills.. ja nu i princip. Visst, tankarna har ju varit på annat håll och när man har lite att göra har man mycket tid över till funderingar. De märktes alltför tydligt när jag pratade med Per tidigare ikväll, vi hade ett samtal som varade över 2 timmar och då ska ni veta att de bara får ringa i 15 minuter. Så kan de gå ibland, var väl mest för att jag blir så himla frustrerad nu när de är så nära att han ska komma hem fast de känns som att de är en hel evighet kvar. Jaa, då behöver man lite extra tid att prata anser jag, inte för att vi kom fram till nånting vettigt.

Nu ska jag då sova, är helt slut trots att jag inte klivit utanför dörren idag. Men som sagt, har de senaste dagarna haft tunga påsar under ögonen och känt mig trött ungefär varenda sekund av dagen så jag om någon behöver att ta de lugnt. Imorgon är de full fart igen och nerverna på helspänn, men jag har inget emot det. Jag har lärt mig att man måste ta vara på varje värdefull stund här i livet. Då spelar de ingen roll om de är för att åka och fika hos någon eller sitta vid en sjukhussäng hos en människa som kanske inte ens hör vad man säger, men förhoppningsvis ändå känner ens närvaro på något sätt.

Om inget nytt inträffar så kommer jag uppdatera er imorgon igen, kanske ska reccensera den gudomliga sjukhusmaten? Nej, jag besparar nog er det.

Sov gott, och var rädd om varandra.