Om ett litet tag så kommer Anna-Lena och hämtar upp mig. Då ska vi styra bilen mot Luleå och kolla på Änglar och Demoner! Jag har sådana sjuka förväntningar på den så om den är dålig kommer jag få spader. Men jag tror att den kommer vara grym eftersom boken var fenomenal! De ska i allafall bli riktigt skönt att få komma iväg lite, känner att saknaden av Pers röst står och knackar på dörren, och jag ska försöka låta bli att öppna den allt för mycket. Men jag skulle ljuga om jag skrev att de inte var jobbigt, de är ju alltid nånting som man vill berätta för honom eller bara diskutera.
Men jag får snällt vänta, så är de bara.

Nä, bio var det, ska inte tjata om Per nu igen.

Ha en bra kväll nu sötnosar!

Vad ska man säga? Underbart, fantastiskt, otroligt, magiskt.. jag hade kunnat fortsätta hela natten. Men jag ska låta bli. De va så fruktansvärt härligt att Barca tog hem Champions League! Jag vågade nästan inte tro på de innan matchstart, desto skönare kändes de vid slutsignalen. Messi är ju verkligen pojken med guldskorna, killen är ju fenomenal på ren svenska! Jag förstår inte snacket om att Ronaldo skulle vara världens just nu bästa fotbollsspelare, de finns inget snack om saken, Messi är överlägsen. Såg ni när tre killar springer på honom för att desperat få av honom bollen, och de slutar med att Messi studsar upp och snor åt sig den i allafall, det är magi.

Okej, nog om fotboll då. Jag ska nu gå och lägga mig nu eftersom jag är helt slut, sen kommer Sandra hit imorgonbitti så då vill jag ju givetvis vara pigg. Men höjdpunkten är ändå imorgonkväll när jag, anna-lena och mikaela ska till luleå och se på bio, äntligen ska jag få se änglar och demoner.

Natti!

Nu gäller det! Ikväll är det äntligen champions league final. Vilka vinner? Jag hoppas och vill att Barcelona tar hem det! Men om de nu inte lyckas ta fram sitt allra bästa spel så är jag rädd för att Man U kommer vinna. Jag tror dock att de kommer bli jämt, och jag kommer inte höja ögonbrynen om de blir förlängning och straffar.

Men jag tippar på 2-1 eller 2-2.

NU KÖR VI!

Jag har ju visat den där lilla söta rosa datorn här på bloggen tidigare, och vet ni vad? Den är nu min! Tidigt imorse så for jag och mami iväg till Luleå och när vi kom ut ifrån onoff så hade jag den med mig. Den är helt underbar! Liten och nätt men samtidigt alldeles lagom för mig. Den kommer bli helt perfekt att ha när jag börjar skolan. Tills dess ska jag bara vänja mig och lära mig den utantill.

Ni får givetvis se en bild sen, men nu ska jag återgå till tvättstugan.

Den här dagen har varit allmän seg, och jag vet egentligen inte varför. Vädret har varit helt okej, humöret på något slags mellanläge och inga problem eller orosmoln. Jag förmodar att de här bara var en slags "mellandag". Imorgon blir de nog lite mer aktivitet eftersom att jag ska till Luleå med mami och storebror, han ska bland annat få min present och så hade jag tänkt kolla på en dator som jag kan ha i skolan. Okej, jag ska väl kika lite i affärer också men de blir då definitivt inga köp.. om nu inte mami helt plötsligt drar på sig spenderarbrallorna. Så vi syns i Luleå!

Jaja, jag har då nyss duschat här, smort in mig, fixat ansiktsmask och nu hade jag tänkt föna håret och lockat de lite lätt så de är snyggt tills imorgon.

Ha en toppenkväll ni också.



Jag och min "godisskål" som innehåller smaskiga hallon.

Haft en bra dag? Jag har haft en helt okej dag faktiskt. Jag inledde dagen med en lång sovmorgon, sen bar de raka vägen ner i tvättstugan, ett ställe som jag borde ha besökt redan för ett antal veckor sedan. Efter de så for jag på fotboll och kollade storebrors lag när de vann, så de kändes ju åtminstone inte som att jag slösade bort min tid. Jag avskyr annars när jag förlorar onödig tid på att sitta och titta på ett lag som förlorar. Sen var de dags för middag hemma hos mig, hela la familia kom och grillade. De är alltid lika trevligt!

Efter några öl så drog jag och storebror på bränna också för att kolla in utbudet, vilket var extremt tunt och obefintligt. De som jag dock träffade på hade alla samma fråga "men hur klarar du dig nu när Per är i Afghanistan?" och varje gång höll jag på att svara "nää, jag är nödställd och fullkomligt bortkommen, syns inte det?" Herregud, jag har klarat mig i 21 år innan jag träffade honom så varför skulle jag inte överleva 7½ månad utan honom? Men men, jag förstår deras tankegång även fast jag blir lite förundrad över att man måste fråga. Jag är ju faktiskt inte en svag liten flicka som lever hela mitt liv baserat på en människa, och hade jag varit sån så betvivlar jag på att Per ens skulle vilja ha mig. Liksom, han har ju redan varit där och de fungerade ju uppenbarligen inte, tror inte att han skulle ge sig på de en gång till.

Nåväl, jag pratade en stund med Per innan idag. De blev ett lättsamt men väldigt deppigt samtal faktiskt, de var som att vi båda helt plötsligt insåg hur mycket vi egentligen saknade varandra. Det är väl så, vi båda är så upptagna på varsitt håll med så vitt skilda saker att man liksom inte ser situation för hur den egentligen är. Vi är ju faktiskt flera tusen mil ifrån varandra, vi har inte setts, hållt om varandra, kysst varandra eller nånting på tre veckor. Det tar väl ut sin rätt.

När jag satt på bränna med brorsan så tänkte jag på för ett år sedan när jag och Per träffades för första gången, hur de sa klick direkt, hur rätt de var från första stund. Per har sagt de i efterhand att de var som att han redan då visste att jag var den rätta för honom. Tänk, om en vecka är de ett år sen, 31:e maj. De känns som att de gått så lång tid fast ändå inte. De känns ibland som att de va igår som han sa "äsch, skitsamma, jag bara måste kyssa dig" Från den stunden var de han och jag, även fast han fick kämpa ett tag för att få mig på riktigt. Jag är inte så jäkla lättflirtad!

Okej, nu ska jag sluta tjata. Ni vet redan att vi är kära och galna, eller hur? De känns helt otroligt att bara skriva de, den mest underbara människa jag någonsin har träffat älskar mig och bara mig. Är inte det fantastiskt så säg!

Jag har aldrig känt mig så ensam som när Per for iväg på sitt äventyr till Afghanistan. Då trodde jag att jag skulle sitta här hemma i 6 veckor och konstant sakna honom utan att ha en endaste själ att prata med som visste vad man går igenom. Men vilken tur att jag fick fel! Redan någon dag efter att han farit så fick jag kontakt med en sådan underbar tjej som också har sin älskade därnere, och de föll sig helt naturligt att vi började prata och stödja varandra. Sen är de ju faktiskt så att vi verkar ha samma syn på livet och allt däremellan och de underlättar ju verkligen allt. Men viktigaste av allt så hjälper vi varandra när de känns svårt och hopplöst, och det är ovärderligt!

Johanna, vi klarar de här!

Det har varit en lugn och fin dag idag, jag älskar sådana dagar. De enda problemet har väl varit att jag har haft en molande huvudvärk, men de har jag haft hela helgen så de kändes inte som någon överraskning. Men är man glad så låter man inte sånt mörka ens humör. En liten bitter kommentar har även smugit sig in här på bloggen men inte ens de fick mitt humör att sjunka, snarare tvärtom, mitt leende blev någon millimeter större. De enda jag är lite fundersam över är att jag kollade var den kom ifrån och de förvånade mig däremot, men men..

Nu hade jag tänkt börja baka inför min födelsedag, så jag har lite gott att bjuda på. Jag pratade tidigare som sagt med Per och han skrattade bara när han hörde hur jag bönföll honom att komma hem och baka åt mig. Men nog lät han lite skadeglad när han sa att "nejdu gumman, den här gången får du fixa de själv" jag är ju inte handlingsförlamad så nog klarar jag de. De enda jag är rädd för just nu är att jag kommer äta upp alltihop innan onsdag, och de vore ju inte särskilt bra.

Nä, dags att sätta igång.

Per - förlåt för mig också

ska jag ringa istället???

Jag skrev bara jaaaaaaa. Så nu sitter jag här och väntar som ett litet barn på julafton. Ring telefon ring!

Jag var så glad när Per ringde, skrattade och berättade om hur bra jag mår och hur kul testhelgen har varit. Nu äntligen så har mitt humör börjat vända efter att han for. Men när vi hade pratat ca 40 minuter så var jag inte lika munter längre och vårat samtal slutade nog inte särskilt bra, vilket känns allt annat än okej. Så nu är jag tillbaka där vi började och ingenting känns längre de minsta bra..

Tack så hjärligt.. verkligen.

Nu ska jag gå och dra en kudde över huvudet och sluta tänka.

Testhelgen är mycket svårare än jag förväntade mig, men allt går bara fint hittills. De största provet hade vi nyss där vi skulle skriva en artikel om fildelning men jag lyckades till slut.

Jag har även hunnit att prata med Per, och han hejade för fullt på mig.

Nu ska jag och mina nyfunna vänner ta och käka lite middag och sen bara ta de lugnt.
Ha en bra kväll så hörs vi imorgon igen!

Afghanistan är nu en ny kategori här på bloggen, och under den kommer jag nu lägga alla mina inlägg som rör Per, min längtan och allt annat som kan vara kopplat till de.

Då vet ni det.

Jag känner Pers närvaro i hela lägenheten, mest eftersom de inte är så länge sen han for så hans grejer är fortfarande överallt. Idag har jag ändå försökt städa så de inte är ett fullständigt kaos. Jag har dock svårt att städa undan hans kläder som fortfarande ligger i små högar i sovrummet, så de får ligga där ett tag till och sprida hans lukt och närvaro. Men imorgon ska jag städa ordentligt eftersom jag ska vara bortrest över helgen och papi ska vara här istället, då kan de ju vara roligt om de är hyffsat välstädat.